Okej, så jag har haft en mental boxningsmatch inuti min högst oförutsägbara hjärna ett tag. Matchen har pågått i över en veckas tid. I ena ringhalvan har mitt förnuft, min självinsikt och min medelålder fäktats febrilt för att övervinna sin motståndare. En motståndare som antingen är påtänd, komplett galen eller bara i total förnekelse över födelseår och brist på tidigare erfarenheter och med ett konsekvenstänk som är mindre än ett sandkorn.
Så. Den som gick segrande ur striden var tyvärr inte mitt förnuftiga alter ego. Utan den där delen som uppenbarligen fastnat i nån sorts "Iron-woman-psykos".
Jag har fattat ett beslut och ni som varit med ett tag vet att när den här tokan väl har bestämt sig för nåt, då är det så. Så ja. Jag ska göra en klassiker.
Tack och lov har min psykotiska personlighetshalva ändå lyssnat så pass mycket på min mer förnuftiga halva, att en tjejklassiker (eller kortklassiker) får duga. Istället för att göra en full klassiker med 9 mil skidor, 30 mil cykel, 3 km simning och 3 mil löpning inom loppet av 12 månader, ska den här stackars arma kroppen istället ta sig igenom en tredjedel;
- 3 mil skidåkning
- 10 mil cykling
- 1 km simning
- 1 mil löpning
För att inte helt ta knäcken på mig, har jag dock gett mig själv respit till efter genomförd Toughest i juni. Så det lutar åt att jag börjar med Vansbrosimmet i juli 2020 för att förhoppningsvis kunna avsluta min klassiker med Vätternrundan i juni 2021.
Alltså jag vet inte vad som händer i min hjärna vid såna här tillfällen, men det känns faktiskt riktigt spännande och jag är SÅ taggad att komma igång med träningen. Alla som är lika knäppa och oberäkneliga som jag är varmt välkomna att haka på! Eller kom och hejja vet jag!
0 kommentar(er)
