Alltså, tänk att det finns så många människor i vår omgivning som har sån otur! Som råkar ut för sådana där snöpliga små olyckor som liksom naggar guldskimret runt vardagen, dessutom om och om igen.
Jag låg bakom en sådan olycksfågel när jag var ute med bilen i morse.Vi stod still vid ett rödljus, han den lilla kraken körde bilen framför mig. Jag såg att han satt och rökte i bilen (alltså varför gör man det?), kanske var det dagens första, härliga efterlängtade giftpinne han satt och sög på? Fredagsmorgonsciggen liksom - den som ruskar liv i hela systemet och får en att må så där riktigt gött som bara nikotin och tjära kan frambringa... Men vet ni, vilken rackarns otur han hade? Han hade fönstret nervevat (säger man så fortfarande trots att man sällan får möjligheten längre att just veva ner en bilruta?) och kan ni ana vad som hände? Helt plötsligt, för ett kort ögonblick, måste han ha tappat fokus en smula för han T A P P A D E sin cigarett!!! Ut genom rutan!!! Alltså paaaaaniiiiiiik!!! Nej, nej, nej, åh, himmelska moder - vad GÖR man liksom??
Jag visste inte vad jag skulle göra för att påkalla hans uppmärksamhet. Skulle jag tuta? Nej, då kanske han skulle bli ännu mer uppjagad och rädd..... Skulle jag kasta mig ur bilen, plocka upp fimpen och lämna tillbaka den? Ja, inte en oäven tanke, men som om hans otur aldrig ville ta slut, slog det om till grönt innan jag hann agera. Vi var tvungna att köra och lämna en stackars, glödande cigarett ensam mitt på gatan.
Mitt empatiska och ömmande hjärta hade svårt att glömma den här stackars mannen och hans olyckliga start på dagen. Som tur är kan man i dagens molnbaserade verklighet ganska lätt leta fram vem som äger en bil, så det gjorde jag. Och nu har jag skrivit ett litet uppmuntrande brev. Hoppas, hoppas att det får honom att bli lite försiktigare framöver. En olycka händer ju så knasigt lätt.
Ta hand om er vänner!
1 kommentar(er)
