RADHUSHYENAN

Så - det finns ett fåtal saker i livet som påverkar en i hög grad. Att få barn, att träffa en ny kärlek, eller att skiljas från en gammal för all del, att hitta sitt allra första gråa hårstrå eller den där första iskalla insikten av att man låter ansträngt när man reser sig upp ur en låg soffa. Allt det påverkar och formar oss och hur vi ser på oss själva. Något annat som synnerligen kan ruska om en småtrött hjärna och kropp är ju att byta jobb!

 

Vänner, som de allra flesta av er vet har jag nyligen gjort just detta. Jag har liksom med råge passerat allt det där andra jag rabblade upp i ingressen, så nåt måste man ju hitta på för att inte somna av tristess. 

 

För ungefär 4 månader sedan tog jag steget och lämnade lilla trygga Salem för J Ä T T E S T O R A Botkyrka kommun. Det kändes ju på ett sätt som att komma hem yrkesmässigt, eftersom Botkyrka för mig alltid har varit min hemkommun. Nog för att jag har flyttat runt ett par gånger, men jag har alltid hållit mig inom kommunens gränser. Ja, jösses, vi hade ju till och med barndomens landställe i Grödinge. Så inte ens då korsade jag gränsen. 

 

För dig som också har betat av förändrad hårfärg, tappad ungdom och småbarnsår, kanske det också är dags för en likadan förändring som jag nyss har gått igenom, eller helt ärligt, fortfarande är mitt i? Här kommer i så fall min för-och-emot-lista: 

 

- ett gyllene tillfälle att återigen kunna låtsas veta och kunna, för ingen har ju en aning om dina tillkortakommanden. Rid på den vågen så länge du kan! 

 

- ytterst få problem med vad du ska lägga all din fritid på, eftersom både hjärna och kropp stänger ner i samma ögonblick du kliver innanför dörren hemma. 

 

- den bästa ursäkten när någon till slut inser att du faktiskt inte har en aning om vad du pratar om "Jamen, jag är ju faktiskt ny här!?"

 

- världens bästa förklaring till varför ditt hem ser ut som platsen för en kärnvapensprängning. "Nytt jobb tar såå mycket energi att jag liksom bara inte O R K A R tvätta fönster!" 

 

 

- kan du inte längre hänvisa dödstråkiga arbetsuppgifter till lämplig kollega eftersom du inte har en aning om vad de andra gör, inte heller vad de heter.

 

- eftersom du inte heller har en aning om vad du själv förväntas göra är risken överhängande att du i din iver att vara till lags tackar ja till allt - tills du inser att du plötsligt gått i en oåterkallelig fälla och blivit invald som ordförande i personalföreningen, på obestämd tid. 

 

- får du plötsligt kluriga frågor av diverse löst folk som nu ser en fantastisk möjlighet till att utnyttja dina nya kontakter till sin egen vinning "Jaha, har du börjat på kommunen, men då kan väl du se över varför vägarna i Centrum är så dåliga?"