Jag var hos optikern i förra veckan. Inget egentligt syfte mer än att kolla så att ögonen mår bra och allting. Fick börja med att plocka ur linserna för att bli fotograferad. Givetvis kom jag på alldeles för sent att jag hade glömt brillorna hemma, så när jag hade pillat ur linserna och assistenten hade fotat mina ögonbottnar (alltså hörrni, vilka balla bilder det blir!) fick optikern snällt kalla på mig likt en överårig, motsträvig och aningens korkad hund för att jag skulle hitta fram till undersökningslokalen. Lyckligtvis var det ingen längre sträcka jag behövde famla mig fram, men lite spännande var det trots allt. Hon var väldigt professionell och troligen väldigt van vid att leda blindstyren som mig men jag kände mig omotiverat stolt när jag nådde fram till henne och (faktiskt) fick fint beröm.
Okej, så att läsa bokstäver som jag borde kunna se gick ju inte. Synen hade ju självklart försämrats på de två år som gått sedan jag var på kontroll senast och nu fick jag höra de fasansfulla orden som jag blev förvarnad om skulle komma, vid det senaste besöket. Det går nu inte längre att korrigera hela mitt härliga synfel enbart med linser. Nej, nu ska ni få höra.... Från och med nu måste jag komplettera mina sjukt starka linser med LÄSGLASÖGON!! Alltså hallå!? Var tog ungdomen vägen?? Eller, mer korrekt, var tog min inbillade ungdom vägen? Optikern försökte vänligt men bestämt slita loss mig ur mitt hyperventilerande tillstånd med peppande ord som "du kan ju köpa flera i olika färger och matcha med kläderna!" Som att det liksom är det festligaste man kan tänka sig. Som att jag är en sån där färgkoordinerad person som har en tydligt genomtänkt outfit varje dag.
Nej, jag skojade friskt (likt jag brukar) med optikern om att "ja, så länge man SER ska man väl se det som en bonus, ha ha!" (inte alls bittert) och klev med friska steg ut ur butiken med en åldersnoja utan dess like.
Nu har det gått några dagar, den värsta ångesten har lagt sig och jag har i personalbutiken på jobbet införskaffat mig mitt livs första läsglasögon. Rosa och blommiga var det som fanns. Inte helt och hållet passande till min galet oorganiserade garderob, som ju mest går i svart och blått. Så nu måste jag köpa nya kläder också.... Det är fasiken vare sig lätt eller billigt att bli gammal.
0 kommentar(er)
