För att rubriken ska fungera optimalt måste du ställa in dig i rätt mindset. Tänk Gunde Svan.
Nä, ingenting ska tydligen vara omöjligt. Bara man vill så kan man. Det handlar bara om inställning. Ja, ni vet, the sky is the limit så att säga. Jag kan väl säga som så att jag brottas en smula med dessa visdomsord för tillfället. Om du orkar läsa vidare ska jag berätta.
Nyårslöften är ju vad de är, liksom. Det vet vi ju alla att de mest är för syns skull. Nåt man hasplar ur sig i stunden när man nostalgiskt glansögd blir så där rysligt tvärsäker på att det kommande året ska medföra den där enorma förändringen man bara gått och suktat efter. Well, jag brukar sällan lämna nyårslöften längre. Just för att jag har insett att de ytterst sällan faktiskt hålls. Därför testade jag något nytt de sista skälvande sekunderna av 2017. Istället för att avge ett löfte hoppade jag på en festlig UTMANING. Sååå 2010-talet...ish. BAM.
Ni har säkert hört talas om den. Den startade visserligen för ett par år sedan och har sedan förvrängts på alla möjliga sätt. Utmaningen som i originaltappningen löd "100 pass före midsommar". Och då avses träningspass och ingenting annat (mer nytänkande varianter har varit "100 öl innan midsommar", "100 glas bubbel innan midsommar" osv men sånt sysslar ju inte jag med som ni alla vet).
Jag hoppade alltså på utmaningen "100 träningspass före midsommar". Reglerna är enkla, det handlar om att man anstränger sig fysiskt på valfritt sätt minst 30 minuter. Och så ska man liksom göra det 99 gånger till. Enkelt. Klappat och klart.
I januari startade jag entusiastiskt. Kände mig starkare än någonsin tidigare (trots att jag inte ens börjat än). Jag räknade ut att det handlade om ungefär 4 halvtimmespass i veckan. Vigde en helig sida i min papperskalender åt bokföring av pass och njöt av den eon av tid som låg framför mig. Januari löpte på bra, februari likaså. Mars var fantastisk med en veckas skidsemester där jag lyckades skramla ihop både ett och två pass per dag hela veckan.
Sen kom april.
Och där sprack det liksom. Har försökt vila mig i form sedan dess och plötsligt skapat mig en underbar utmaning. Det saknas nämligen i runda slängar ganska så exakt 58 pass för att jag ska gå i mål. 58 halvtimmespass före midsommar. Det blir ganska så exakt 4,14 pass. Per D A G. Kanske ska ta ett snack med vår vän Gunde om hur vi ska tänka här?
Jaha. Så var det med det.
1 kommentar(er)
