Hade ett par fina brudar över på lite bubbel i lördags kväll. Vi har känt varandra längre än du kan ana. Faktiskt från tiden då vi alla tre hade mjölktänder, manchesterbyxor och hemklippt lugg. Ja, eller i alla fall var det då jag klev in i deras liv och de i mitt. Dessa två tjejer har känt varandra ännu längre än så, ja faktiskt redan från blöjstadiet.
Hur som helst. Det finns något befriande i att umgås med människor man har känt så länge. Vi vet så mycket om varann, och då vi även spenderade en stor del av vår tonår ihop, har vi även sett varandra i alla tänkbara sinnesstämningar och prekära situationer. Trots allt detta envisas vi med att hålla kontakten. Vi ses egentligen alldeles för sällan, men när vi väl ses fortsätter vi liksom där vi avslutade sist.
Något som drastiskt har förändrats är dock våra samtalsämnen. Vi har gått igenom en hel del stadier. När jag var liten var jag så blyg att självaste Tjuren Ferdinand framstod som extrovert, så jag vet inte om jag faktiskt deltog i samtal de första åren vi kände varandra. Men framåt tonåren släppte det och då yrade vi väl mest om killar, killar, killar och..... killar. Åren gick och samtalen ändrade karaktär, vi pratade graviditeter, bebisar, konsistens på blöjinnehåll. Vi har pratat relationer, pojkvänner, män, föräldrar, syskon. Och nu har vi gått in i nästa fas.
Om ni visste vad energidepåerna fylls på av att prata ålderskrämpor! Cava, oliver och åderbråck - that´s the shit people! Vi hade en finfin kväll - hoppas på fler av samma sort inom kort.
0 kommentar(er)
