Vi för just nu en intressant dialog med banken. Även om det egentligen inte är en nyhet blir det bara mer och mer tydligt att bankerna inte gillar sina kunder utan bara deras pengar.
I våras fick jag och maken till sist klippa ett rejält hack i yngsta sonens navelsträng. Han hade då tjatat ett tag om att han ville ha ett betalkort för att kunna köpa saker i caféet i skolan. Givetvis var det så att "alla andra har ju det". Så där som det kan upplevas när man är 12 år och ganska medveten om vad kompisarna gör och mån om vad de tycker. Sen visade det ju sig att det nog faktiskt på riktigt var så att "alla andra hade" så vi fick ju ge med oss.
Ett betalkort är ju ändå ett bra sätt för kidsen att lära sig hantera sina egna pengar, och jag måste påstå att båda mina barn är duktiga på det. Så långt är ju allt fin-fint.
I samband med att vi skaffade betalkortet till sonen öppnade vi även ett eget sparkonto i hans namn. För att han har en sparsam ådra och inte vill slösa bort hela sin månadspeng på cafeteriamat, utan helst vill att merparten av månadspengen sätts in på ett konto för kommande behov. Han har ofta något han sparar till, som han vill köpa och vi tycker det är strålande bra och hejar glatt på honom.
Well, som ni alla troligen själva har fått erfara är ju bankernas syn på kundservice kanske inte det man önskar. När vi skulle ordna med betalkortet och sparkontot tog min man på sig uppdraget. Han fick med sig en fullmakt som jag skrivit på och begav sig till ett bankkontor. Allt tycktes gå vägen, sonen fick sitt kort och började spara pengar på sitt sparkonto. Både jag och min man ser hans saldo och händelser på kontot i våra respektive internetbanker. Fantastiskt! Strålande! Smidigt! tyckte vi unisont och livet rullade på så där som det alltid gör.
Ända till den dagen då sonen faktiskt ville köpa något lite dyrare. Något han nu hade sparat ihop till. Och så bad han om hjälp med att betala med alla fina slantar han satt in på sitt sparkonto. Och vi plötsligt insåg att hans sparkonto inte bara är ett vanligt sparkonto utan ett konto för "det livslånga sparandet". För vet ni? Vi kan inte ta ut några pengar. Ingen kan ta ut några pengar.
Kontot vi skapade är låst för uttag. För att varken jag eller min man har behörighet att plocka ut eller överföra pengar från det. Och vår son, som är 12 år, är för ung. Jaha.
Kontakt tas med banken för att reda ut det här som ju så uppenbart måste ha blivit fel. Banken talar om att den fullmakt vi hade med oss när kontot öppnades ju minsann var en engångsfullmakt och bara gällde för öppnandet av ett sparkonto. Att man sen kanske, någon gång, skulle vilja ta ut pengarna man sparat - ja det kunde ju inte banken veta! (Hallå!?) Och varför skulle de ha upplyst oss om ett så svåruttänkt scenario?
Bankens kundvänliga lösning på problemet är att vi strålar samman och tillsammans tar oss till ett bankkontor för att skriva på en ny fullmakt. Ja, ja. För att banken har så generösa öppettider. Speciellt för oss som jobbar på varsin sida av stan. Som liksom i princip måste ta semester en halv dag för att kunna ses och hänga på ett bankkontor. För att ordna något som liksom borde vara självklart från början.
Tja, det skapar ju spänning i tillvaron ändå. Och arbetstillfällen. Så att.....
0 kommentar(er)
