Oj, nu får en skämmes..... Vet ni att det var över ett år sedan jag skrev något i bloggen. Voi voi - så kan vi ju inte ha det.... Jag lovar bättring och skärpning och mer ordning och reda.
Tidigare har jag skrivit för er om min alldeles extremt märkvärdiga förmåga att vara helt och fullt.... onormalt normal. Alltså jätte, jätte vanlig. Så där vanlig att folk antingen inte ens märker ens närvaro, eller helt enkelt bara glömmer bort en på grund av mitt intetsägande yttre. Well, inte så mycket att göra åt (eller, jag skulle ju kunna göra något åt det, men jag har ingen lust att tatuera in en rocka i pannan eller raka av mig ögonbrynen).
Båthår - ändå lite ovanligt?
Igår fick jag en alldeles fantastisk uppgift av en kär vän. Inför en kommande fest ville hon ha lite "obskyr fakta" om mig och min käre man. Det planeras tydligen någon festlig lek till festen där folk ska hängas ut och blotta sin diverse tillkortakommanden eller märkliga festischer (ser fram emot detta MYCKET och nu är jag inte ironisk).
Jag kom på en hel drös om min man (vad det nu säger om hans förmåga att sticka ut ska jag låta vara osagt). Som den goda hustru jag ändå är checkade jag först av med honom vilka detaljer som var okej att dela med sig av och sen skickade jag iväg en liten lista. Sen skulle jag tänka ut nåt festligt om mig själv. Och det blev liksom helt blankt. Om det beror på mitt alltmer svikande minne eller om jag verkligen inte har gjort något knasigt i mitt liv, det vet jag inte. Min man var dock söt och messade mig en liten lista några timmar senare på saker han kommit på. Bland annat mitt förflutna som krympslangsförsäljare, att jag gillar att köra bil barfota samt att jag (och nu citerar jag honom ordagrant) "ramlar i orimliga positioner"! Allt detta är ju faktiskt sant! Och jag känner mig plötsligt mycket starkare. Nästa gång någon påpekar mitt alltför alldagliga ansikte ska jag kontra med nåt av detta. "Och? Vet du att jag är en jävel på att ramla orimligt!
Nåväl, jag kom ju faktiskt på några saker till, som skickades till min vän. Men de får jag avslöja en annan gång, annars sabbar jag hennes lek (om det mot förmodan är någon som ska på festen som läser min anspråkslösa blogg).
Och tack, Karin, för att du fick mig att inse att jag nog inte är så rysligt mainstream i alla fall - och min man och jag fick något festligt att prata om.
(Kan till sist, för eventuella ängsliga läsare, meddela att min man befann sig på annan ort, därav SMSandet. Vi brukar annars prata med varandra om vi befinner oss på samma ställe).
0 kommentar(er)
