Som jag har beskrivit tidigare har jag hoppat på en kick-start för att en gång för alla få lite rätsida på min hälsa i första hand och lite djupare bitar i andra hand. Jag känner mig nästan larvigt motiverad att göra förändringar just nu och tävlar nästan mot mig själv från en dag till en annan för att komma på nya sätt att göra saker annorlunda.
Jag hade mitt första samtal med min coach i fredags och MY GOD vad det satte tankarna i rullning. Jag fick liksom nya tankar under tiden som jag pratade och kom på än den ena fantastiska idén efter den andra. Målet med samtalet var att sätta upp mål för min alldeles nybörjade resa mot förändring. Jag fullkomligt sprutade ur mig förslag på vad ett tänkbart mål skulle kunna vara. Min coach var inte helt nöjd med vagheten i målen, typ "jag vill må bra", "jag vill vara stark och pigg". Liksom - när vet man när man är i mål med det? Att gå ner 20 kilo i vikt (igen) är visserligen superenkelt att mäta men kändes fruktansvärt och ohanterligt tråkigt att ha som huvudsakligt mål, så det får figurera lite i periferin som ett delmål jag förhoppningsvis får med på köpet under resans gång.
Nej, jag fick tänka lite till och komma på ett mer konkret mål och allt det där lull-lullet får liksom komma med på köpet.
Så nu har jag formulerat ett mål. Och någonstans samtidigt skrivit under min egen dödsdom. Det blir ibland så när jag drar iväg och liksom inte kan hejda att allt jag tänker också hoppar ut ur min mun. Så precis när jag kallsvettig insåg att jag faktiskt sa den där tanken högt och var på väg att blixtsnabbt dra tillbaka det, slängde jag en blick på min coach. Hon satt nöjd, mer än en smula förvånad och log gillande. Ja, hon och till och med utbrast "vad cool du är! Jag vill också vara med!" och genast var ångesten som bortblåst och jag genomsyrades av en sån innerlig övertygelse att JA! Vad 17! Det är klart att jag ska! (Here we go again alltså).
Fråga mig inte hur det gick till, men jag har nu liksom lovat mig själv att klara en utmaning, som även tidigare varit uppe på tapeten. Den gången under vad jag själv har beskrivit som tillfällig sinnesförvirring och "en idé jag inte ens i beslutstillfället kunde försvara". Den gången slapp jag snyggt undan, men nu har jag lovat mig samma galenskap igen och då måste jag nog bara omfamna min sinnessjuka utmaning och börja jobba mot målet.
Kan ni gissa vad mitt mål är?
1 kommentar(er)
